Hej Eva!  Jag upplever mig ofta kränkt och särbehandlad på jobbet. Det är tungt att gå dit och jag vet inte hur jag ska göra. Kanske är det fel på mig?

Anonym

__

Svar

Hej Anonym!

Du känner dig ofta kränkt och särbehandlad på ditt arbete. Förstår att det måste kännas väldigt jobbigt. Det är begripligt att du upplever dig ledsen och att du börjar tvivla på dig själv.

Att känna sig kränkt och särbehandlad gör ont. Vad gör du när det händer? Blir du tyst och går undan eller reagerar du med att bli arg och försöka försvara dig? Jag hör att du börjar tvivla på dig själv och att du undrar om det är någonting fel på dig. Jag gissar att du känner dig dålig och att dina inre kritiska tankar gör det än värre för dig?  Jag gissar också att en del av dina tankar handlar om att du så gärna vill veta vad som är fel och du vill förstå varför du inte får vara med i gruppen. Kan det stämma?

Ofta när andra behandlar oss dåligt så tar vi på oss skulden. T o m dem som ser ut som om de inte tar åt sig av det som sker känner sig dåliga och tyvärr även ibland värdelösa när vi upplever oss kränkta.

Alla vill vi tillhöra flocken. Vi vill bli uppskattade och inkluderade och när det inte sker så gör det förbaskat ont.

Så först tänker jag att du behöver vara go och snäll med dig själv. Att du stryker dig på kinden och förstår att det är tufft att känna det du känner. I andra hand ska du veta att det som händer i andra människor, dvs vad de gör, hur de känner och hur de tänker, säger mer om dem än om dig.

Många gånger när vi mår dåligt så projicerar vi ut det som känns på andra. Det gör att andra kan få ta smällen för det personen som kränker känner. Här är det viktigt att lära oss att träna på att inte ta den andre så personligt. De är lättare sagt än gjort.

Därför är det klokt att träffa en terapeut och få stöd i att skilja på vad som är andras projiceringar och vad som är sitt eget.

Hos mig är det många som väljer att ta en av mina distansutbildningar för att på det viset gå på en spännande upptäcktsresa i sig själv och bygga upp sin styrka mot det som sker runtomkring en.

Många lyssnar även på min podcast: Evas relationspodd. Kanske ska du lyssna och se om du kan låta dig inspireras av det jag pratar om där?

Om kränkningarna fortsätter på jobbet så låter det som om du kanske inte ska vara kvar på den arbetsplatsen. Har du pratat med din chef om vad du känner? Känner du dig hörd om du gjort det?

Om du skulle titta på dig själv lite utifrån, kan du då känna igen känslan av kränkt och utanförskap sen tidigare? Kanske på andra arbetsplatser som du tidigare har jobbat på eller i dina nära relationer?

Om du känner igen dig, var nyfiken så att du kan se mönstret utifrån. Om du inte alls känner igen dig, ja då kanske detta egentligen inte har med dig att göra. Om du då inte blir hörd på jobbet då kanske det är dags att söka dig ett nytt jobb?

Det kan vara spännande att se sig själv lite utifrån för att på det viset få mer empati och medkänsla för sig själv. Har man en gång upplevt utanförskap så är det lätt att uppleva det igen. Det beror igen på att vi alla är gjorda för kontakt men det kan också bero på att om du känner igen det så har ditt nervsystem blivit lite känslig mot kränkningar och det gör att du tar det alltför personligt.

Så mitt tips till dig är att börja med att stryka dig själv på kinden. Ha medkänsla med dig själv och det du upplever.

Det andra är att välj att vara lite nyfiken. Välj att förstå mer om dig själv och vad som händer i dig när människor är på ett speciellt sätt.

Det tredje, be om hjälp. Om du kan, prata med din chef om detta. Om du behöver hjälp hitta en duktig terapeut som hjälper dig att bli stark inifrån och ut. Du vet att den enda som du kan förändra och stärka är dig själv. Gör det!!

Sist men inte minst, uppskatta dig själv som väljer att skriva hit. Det säger en hel del om dig och vart du vill i framtiden.   

Lycka till fina du

Eva Berlander